Tankar i ord.

Att man bara kan bli less på småsaker. Att allt blir så förstorat. Jag fattar egentligen inte varför det blir så! Sjukt tråkigt och tufft, framför allt ifall man tar åt sig. Det är jag bra på. Att ta åt mig! Det har jag alltid gjort för minsta lilla sak. Brist på självkänsla? Jag vet faktiskt inte.

Många kanske tror jag är en liten tuff brud i sina bästa dagar. Men skenet bedrar. Även jag har känslor som kan såras men som även kan glädjas. Nu syftar jag verkligen inte på någon speciell sak eller sådant. Utan bara allmänt sådär. Vill bara skriva av mig lite och få ut lite tankar i ord. Vet inte om det kommer kännas bättre men lite borde det kännas. Baara ypperligt liiiiite sådär.

Jag kan också passa på att erkänna att jag är jävligt rädd. Rädd för att bli lämnad, sårad, övergiven.. you name it! Att varje dag gå och tänka så är verkligen ingen lätt lek. Men alla människor som ger mig positiv energi varje dag, guld värda :)
Egentligen har nog ingen koll på vad jag snackar om nu? Egentligen inte jag heller.. Men det kom bara upp sådär i skallen. Verkligeheten kom ikapp mig!

Nog för att jag fått veta att _nästan_ allt är okej med dig, så är det inte fullt säkert att allt är riktigt bra. Det är denna otroligt långa väntan som gör mig galen. Jag vill ha svar nu och så många andra även du. Att slippa oroa sig för dig vore så skönt. Men du är ju trots allt en som står mig RIKTIGT nära. Nästan närmast hjärtat. Min familj är bäst. På alla sätt och vis!

Remember that. I love u guys <3 Famijen nilsson


Och jag älskar dig också Jimmy Åström.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0